Leonardo da Vinci - Visuell kompensatorisk hunger hos det exceptionella geniet

Att försöka fånga det visuella geniet hos Leonardo da Vinci och hans storartade förmåga att med realism och djup avbilda är vad som svårt i allt annat än ett omfattande verk likväl om man nöjer sig med att visa upp ett fåtal av hans mångdimensionella storslagenhet kanske ändå något kan skönjas förklarande dess verkliga djup in i människans evolutionära ursprung.

Elev till Verrocchio

En väg för att se en sida av geniet är att sätta honom i relation till hans lärare - också en ansedd mästare - Andrea del Verrocchio. Verrocchio kom inte bara att påverka da Vinci utan även fler välkända skapare som Michelangelo och Lorenzo di Credi. Låt oss betrakta några av hans målningar...

Madonna med barn (Jesus vanligen) har varit ett vanligt motiv länge. Målningen nedan - finns nu Metropolitan Museum of Art, New York - tros vara från år 1470. Den är för den tidens teknik och kultur ett mästarverk och betraktas givetvis så än idag på goda grunder:

Ändå är det lätt att idag uppleva färgsättning, det övergripande motivet och ännu mer gestalterna som naiva. Målningen håller heller inte längre samma symboliska mening för oss och kräver mer av religiös tro för att fullt uppleva målningens värde.

I Tobia e l'angelo ser vi igen hur den fulla upplevelsen kräver att man fäster religiös betydelse och helst kanske lever i en kultur där dessa motiv under en period när vi fortfarande var troende massproducerades som bokmärken och dylikt.

Vi kan i Tobia e l'angelo även skönja Andrea del Verrocchio alkemistiska perspektiv - i dess allmänna filosofiska och symbolistiska mening snarare än tillverkningen av guld - och det är ännu tydligare i Madonna with Sts John the Baptist and Donatus (1475-83):

Vi ser även att den här målningen skiljer sig från övriga. Symbolismen som går att läsa in är flexiblare och lättare att tillämpa på en mängd situationer människan kan möta. Målningen upplevs inte naiv på samma sätt utan tycks bära svaga tecken av tidlös sanning samtidigt som proportioner och perspektiv är något elegantare. Andrea del Verrocchio gjorde inte denna målning ensam utan var denna gång tydligt assisterad av sin elev Leonardo da Vinci.

Eleven blir Mästare

Ställ nu föregående målning i relation till Lady with an Ermine (Portrait of Cecilia Gallerani) målad kanske 1490 troligen påbörjad innan:

Detta är en för renässansen exceptionell målning. Vi har perspektiv, djup, skuggor likt ingen annan än da Vinci från denna tid och ögon med verkligt liv. Det är både elegant verkligt men bär också uppenbar efectos especiales.

Följer vi kända "daterade" verk av da Vinci kan vi se målningen som den första där han fullt frigjort sig från Andrea del Verrocchio.

Ändå även i de tidigaste egna målningar har han redan passerat Verrocchio som konstnär oavsett om Verrocchio betraktas som målare eller skulptör. Betrakta Benois Madonna från 1478 där influenserna från Verrocchio ännu är starka och se hur mycket längre han når:

Målningen uttrycker liv, känsla och motivet rör sig nästan. Trots en enkelhet i detaljer är det få målare alls genom hela historien som klarar att få målningar ge intryck av verklig rörelse och känsla samtidigt som stillbilden är ren. Jämfört med denna är Verrocchios målningar vad som bäst beskrivs som döda.

Vi ser förmågan att uttrycka känsla och hans redan breda register i Ginevra de' Benci från cirka 1476:

Medan Verrocchio aldrig orkade prestera utanför vad som kräver religion som filter uttrycker här da Vinci vad som känns verkligt - Makt, rikedom och kanske ett visst förakt för målaren samtidigt med en intensiv uppriktig sorg. Jag hittar inte en förklaring i historien till den sorg jag ser eller den tolkningen av andra men National Gallery of Art, Washington DC, där målningen finns pekar på att smycken också saknas och menar att det är förvånande (vilket jag saknar översikt att kunna bedöma):

"Her lack of obvious finery, however, is somewhat surprising. Jewels, luxurious brocades, and elaborate dresses were part of dowry exchange and intended to display family wealth."

Från: Ginevra de' Benci

Vi har också redan ett verkligt djup, trovärdiga om än för målningen passande orealistiskt mörka och ett levande ansikte.

Geni i teckning

Ändå trots exceptionell talang i målning är det teckning som är da Vincis mest exceptionella område. Kanske ser man det snabbast när man betraktar en skiss som bär likheter med hans målningars komposition och perspektiv (kanske en förlaga) där vi kan se att målningarnas liv byggs från hans geni i teckning:

Teckningen föreställer Isabella d'Este och för att sätta hans geni i relation till tiden är det av värde att se övriga målningar Wikipedia valde att lyfta fram i uppslagssidan för henne. Teckningen av da Vinci bär realistiskt liv. Det är en trovärdig kvinna utan hennes roll och positions efectos especiales och epitheton.

Förutom en sannolikt exceptionell visuell förmåga och träning under mästarna kan vi se att han mångsidigt tecknade alla tänkbara motiv och långt utanför vad som var vanligt och i det kanske en förklaring till hur långt han nådde ligger.

Teckningen var t.ex. inte begränsad till motiv utan inkluderade tekniska skisser framställa ur kreativitet eller från en mental visualisering av matematiska samband. Vi ser några exempel av det nedan.

En exceptionell personlighet

Att försöka säga något om personligheten hos da Vinci är svårt och vad man bäst avstår från. Intressant om man någon gång skulle försöka är dock:

1. Intensiteten han konstant producerar i. Det är troligt att håller hög aktivitet i delar av hjärnan vilket t.ex. kan vara resultatet av hög intelligens.

2. Vi kan också konstatera att han inte specifikt tecknar eller målar motiv utan hans uppfinningar väcker samma beundran idag. Ändå är det ingenting han realiserar mer än som skisser och kanske bäst betraktas som kreativitetens resultat snarare än innovation.

3. Hans intresse i omvärlden var minst sagt mångsidigt och sammanfattas excellent av Wikipedia:

"Whilst most famous for his paintings such as the Mona Lisa and the Last Supper, Leonardo is also renowned as a scientist, engineer and inventor. The areas of his scientific study included aeronautics, anatomy, astronomy, botany, cartography, civil engineering, chemistry, geology, geometry, hydrodynamics, mathematics, mechanical engineering, optics, physics, pyrotechnics and zoology."

Från: Science and inventions of Leonardo da Vinci

Just förmågan att fånga värden från ett otal skilda områden för att se det lateralt är ytterst sällsynt i närheten av de nivåer Leonardo da Vinci klarar. Han ser det inte som skilda områden utan det är omvärlden i ett gemensamt visuellt språk och ännu mer ovanligt klarar han det och samtidigt uttrycka visualisering i det fysiska rummet med en briljans som än idag är svårslagen både i konst och teknisk exakthet.

4. Han sägs även ha varit en skicklig musiker.

5. Vi kan konstatera att han har en mängd kontakter kring olika projekt men jag får lätt intrycket att förutom de närmare vännerna passerar de bort när han tröttnat på respektive område de använts för.

6. Även tycks han verkligen lägga väldigt kort tid på varje sak och kanske lämna det när nästa del fascinerar honom. Alternativt är uppfinningar m.m. egentligen bara ett uttryck för det visuella intresset av omvärlden och närmast är en dokumentation där och p.s.s. av tankar som passerar i jakten på förståelse av världen.

Om vi ändå ska roa oss med att spekulera från så lite är kanske hans temporallob intressant. Den har trots allt en viktig roll i avancerad visualisering och behandlng av visuell information. Vidare är den viktig för namngivning och mycket da Vinci gör kan upplever jag ses som en kategorisering av företeelser om än ytterst visuellt men inte sällan med noggrann namngivning av olika delar oavsett om det är människokroppen, naturen eller tekniska idéer.

Vidare och viktigt är temporalloben en viktig brygga mellan vår hjärnas färskare delar i form av bl.a. prefrontal cortex ner till vårt långtidsminne där allt vad vi lärt oss hittas. Kreativitet kan också just vara en ökad "flexibilitet" i hur temporalloben fungerar där kopplingar mellan olika kunskaper samlade från vad som är skilt i ämne, tid, rum o.s.v. kan föras samma till en ny idé.

Jag ser också att Wikipedia har med honom över en lista över personer med epilepsi eller liknande tillstånd (även om jag inte följde upp referensen):

"Leonardo da Vinci
1452–1519
Nervous shaking and spasms when furious."

Från: List of people with epilepsy

Epilepsi kan orsakas av störningar i temporalloben. Det som beskrivs för Leonardo da Vinci låter dock inte riktigt som epilepsi men långt ifrån otroligt en viss "känslighet" temporalloben. Sådant kan kanske också vara associerat med vänsterhänthet, vissa svårigheter med språk o.s.v. även om jag aldrig försökt följa upp om det också finns dokumenterat men det tycks för mig väldigt troligt (jag ser inte riktigt var det annars skulle som så ofta samlat härröra) och inte heller om det var fallet för da Vinci (som jag ännu nöjt mig med att uppleva visuellt) men det är åtminstone inte helt otroligt.

Den typen av "känslighet" kan också resultera i hög kreativitet och det tycks inte ovanligt bland konstnärer som då inte sällan kan ha en exceptionell eller ovanlig visuell framställning.

7. Det är intressant och tror jag oerhört viktigt i förståelsen av hans person just hur tydligt levande känslor han uttrycker. Notera särskilt de tidigare målningarna innan han mer fördjupade sig i "kartorna" och de tekniska skisserna. Jag upplever mig dock inte redo i den allmänna förståelsen av det att våga uttrycka en förklaring till det men det är vad jag är mycket familjär med från annat om än utan samma geni Leonardo da Vinci håller i det visuella.

Rörande detta kan jag också tillägga väldigt spekulativt att även om jag sett några förklaringar till vad som fascinerar med Mona Lisa utifrån direkt tekniskt visuella metoder man ser tror jag att det snarast har med just hans intresse här. Vad jag upplever att Leonardo da Vinci gjort är att ta den stilistiska ikonen jag misstänker att han vid tiden var hjärtligt trött på och bibehöll den rörande alla välkända "stillastående" komponenter och skapade liv i ansiktet trotts detta. Det är faktiskt vad man kan göra med sitt eget ansikte om man är road av det även om jag aldrig märkt att någon annan än jag gör det men det är kanske inte vad man tittar efter heller. Det är dock ytterst effektivt om man behöver fånga någons uppmärksamhet.

Viktigt här men mycket mer uppenbart är att även om känslorna allmänt i målningar är ytterst efectos especiales egentligen bäst visat genom att ta ett modernt foto jag använde som exempel för en fallstudie rörande en manifestation av det allmänt:

Foto: E3000 Licens: CC by-sa 2.0

Ställ den gärna i relation till exempelvis:

Känslan som uttrycks är ytterst tydlig med ett singulärt fokus på dess mest visuella epitet. Samtidigt finns också en viss begränsning tidigt i de mindre detaljerna i ansiktsuttrycket rörande samma sak. Verrocchio trots den lägre nivå han rör sig på som konstnär fångar mycket mer av dessa.

När da Vinci på allvar fördjupar sig i teckning och bokstavligen dissekerar människor för att avbilda de minsta detaljer är samma sak lite svårare att se men tycks för mig hålla i sig.

Vi kan roa oss med att betrakta en åttonde men mycket mer komplex punkt:

8. Av och till tycks da Vinci haft ett intresse i alkemi men liksom övriga intressen växlar det snabbt. Vi har av och till de intensiva symbolerna så välkända hos många konstnärer från hans tid (liksom bakåt och framåt i tiden) arbetande inom avbild åt kyrkan.

Hos da Vinci är de dock när de ses utanför de rena beställningsarbetena åt kyrkan och ofta då också mer levande och flexibla. Mer ett eget uttryck än inlärt hur de ska målas. Inte sällan kan vi också se hur alkemin och religionens stilistiska uttryck görs levande eller kanske oftare realistiska av da Vinci i hans studier.

Att välja ett bra exempel är svårt då jag ännu inte uttryckt en samlad teori för hur jag menar att detta är representerat och uttryckt i hjärnan och därmed är jag begränsad till vad som är välkänt från den alkemistiska och religiösa traditionen eller formaliserat av Jung. Vi kan dock ta ett sämre mer uppenbart och för tiden mer typiska exempel:

Det uttrycker dock inte vad jag egentligen ville peka på då det lika gärna kan följa kulturell inspiration som den "öppenhet" via temporalloben och mer visuellt inlärda eller evolutionära uttryck till vår medvetenhet i ögonblicket via arbetsminne.

Vi kan dock som ett exempel från ett till perspektiv kanske se samma sak i hans kartografiska uttryck och metod:

Ställ den med ett visuellt öppet sinne i relation med t.ex. följande (bättre exempel finns):

Vi kan förövrigt också se samma förmåga till detaljer liksom kreativitet via t.ex. följande två exempel:

Det sista exemplet är också samma fascination om än mer singulär hos M. C. Escher. Se också rörande kreativitet utifrån ett M. C. Escher perspectiva i sinnet.

En del av da Vincis tekniska skisser kan dela egenskaper med detta också om än en karta över en konstruktion snarare än en geografisk region. Verkligen att jag tror båda är uttryck av samma fascination härrörande från samma unika egenskap. Det är ett intresse för att uttrycka navigation visuellt.

Båda typerna av exempel har vi även i Carl Jungs Red Book. Där vi också ser samma intresse av att kategorisera det om än utan Leonardo da Vincis förmåga att separera bort vad som kanske är mer genom religionens traditioner inlärd representation snarare än evolutionära egenskaper.

Hos både M. C. Escher och da Vinci gäller ju också att oavsett naturliga förutsättningar för visuell framställning är detta vad som år ut och år in "övertränas" av dem. Det förstärker förmågan till det via större strukturella förutsättningar i hjärnan efter tillväxt. Och troligen mer än så blir det att troligt allt tydligare angenämt nöje allt eftersom strukturell "expansion" realiseras.

Kanske är det denna aktivering som var da Vincis verkliga drivkraft oavsett för skapandet konst, uppfinningar eller "kartor"?

Tidigare om konst och kreativitet

Ett experiment att samla konst som både direkt men kanske också indirekt ev. höjer aktiviteten i temporalloben mer än normalt för betraktandet av konst (det är kombinationen av visuell typ snarare än de enskilda konstverken som experimentet avser):

Konst för att stimulera din kreativitet

Om det lyckas eller ens någonsin annat än vid väldigt djupt betraktande gör någon skillnad jämfört med varierad konst vilken som helst är oerhört svårt att avgöra trovärdigt. En gissning dock är att om du är tränad i att betrakta konst djupt kan det tillföra värde när det upprepas.

Ett till och tror jag för de flesta en mycket enklare väg att stimulera hjärnan och tror jag kreativitet via konst har vi i detta experiment jag gjorde:

Övning för ökad kreativitet med mentala bilder skapade från M.C. Eschers konstverk